Stöd för ungdomars tobaksavvänjning i Hässleholm

2015-05-21

 

Tobaksavvänjning för tobaksfri skoltid

Tobaksindustrin vet att ungdomar lättare utvecklar ett beroende av tobak och vill på det sättet rekrytera konsumenter till sina produkter. Beroendet är såväl fysiskt som psykiskt och abstinensen blir starkare i förhållande till hur länge och hur mycket nikotinisten använder tobak. Vanliga anledningar för ungdomar att sluta är kostnader och hälsoskäl. I Sverige dör varannan rökare av sin rökning och i snitt 12 år för tidigt. Varje år dör 12 000 rökare i Sverige viket innebär 32 rökare per dag.

Skolsköterska och primärvård/vårdcentral

All legitimerad sjukvårdspersonal ska normalt sett kunna ge minst enkla råd. Barn och ungdomar under 18 får inte köpa nikotinprodukter. I undantagsfall kan läkare skriva recept på läkemedel mot nikotinberoende.

 

Olika metoder erbjuds!

1a. Enkla råd (Elevhälsovård och primärvård): Korta standardiserade råd, mindre än 5 min. Skadeverkningar, vinster, råd om hur gå tillväga, hänvisning till mer hjälp och stöd. Ev kompletterat med informationsbroschyr.

b.      Rådgivande samtal (primärvård): MI-samtal, skriftlig information

c.       Kvalificerat rådgivande samtal (primärvård): KBT och MI-samtal, uppföljning, flera samtal, ev recept på läkemedel för tobaksavvänjning, längre än rådgivande samtal.

2.       Skriftligt program: Sluta röka och snusa på 4 veckor, boken finns att låna på högstadiums och gymnasiers skolbibliotek.

3.       Ungdomsmottagningen Hässleholm: Tobaksavvänjning individuell och i grupp. http://www.umo.se/Ungdomsmottagningar/Hassleholms-ungdomsmottagning/

4.       Appen Fimpaaa! Sveriges första sluta-röka-tjänst för unga. Ingen kostnad.

             http://www.umo.se/Om-Umo/UMO-info/UMO-info-februari-2015/Fimpaaa-redan-en-succe/

5.       Sluta röka linjen: Gratis, anonymt och individuellt avvänjningsstöd via webb eller telefon, på olika språk. Finns även på fb, twitter och instagram. http://slutarokalinjen.org/

Kontakt: Folkhälsostrateg, Vidar Albinsson,  E-post: vidar.albinsson@hassleholm.se

Rädda unga skåningar från rökningens konsekvenser!

Rädda unga skåningar från rökningens konsekvenser!

15 000 ungdomar börjar röka varje år i Sverige, 40 nya unga rökare per dag. Ungefär en tredjedel av alla ungdomar röker när de är i slutet av sin skoltid på gymnasiet (CAN 2013).

Tobaksbolagen satsar stort på rekrytering av nya brukare och riktar sig främst till ungdomarna. Man säljer en livsstil, läckert paketerad och ofta smaksatt med godis, men döljer att det bakom fasaden lurar en dödlig produkt. Undersökningar visar att nästan ingen börjar röka efter 24 års ålder och det har tobaksindustrin tagit fasta på och försöker nu att locka in ungdomar i nikotinberoende innan dess. Samtidigt är målgruppen unga extremt priskänslig och det innebär att en av samhällets viktigaste motåtgärder mot tobaksindustrins snärjningsförsök av våra ungdomar är skattenivån på tobak.

Höjs priset på tobak med 10 procent, med hjälp av höjda skatter, sjunker konsumtionen med 3-4 procent.  Detta är vetenskapligt bevisat, och ingår i WHO´s tobakskonvention som en viktig artikel.

Inom hälso- och sjukvården i Sverige behandlas 100 000 personer som insjuknar i rökrelaterade sjukdomar årligen. Följden av denna sjuklighet är 12 000 för tidiga dödsfall varje år.

I Skåne län dör drygt 1500 personer varje år av rökning. Kostnaderna för skåningarna uppgår till 3 966 000 000 kr per år (beräkningar av Yrkesföreningar mot tobak utifrån invånarantalet 1 263 088 i Skåne). Rökare förkortar sina liv med tio år i genomsnitt och har ofta en ökad sjuklighet i många år dessförinnan (registeruppgifter om tobaksrökningens skadeverkningar. Socialstyrelsen 2014).

Det är inte bara rökaren själv som drabbas av ohälsa och begränsade möjligheter i livet utan även många anhöriga påverkas och får sina liv förändrade med ett annat fokus än man planerat med oro och en sänkt livskvalité.

Över hela världen sprids idag tanken på Tobacco Endgame. Fler och fler länder fattar ett politiskt beslut om ett datum då förekomsten av rökning är så låg att tobak upphör att vara ett dominerande folkhälsoproblem. I Sverige ställer sig alltfler stora nationella organisationer bakom kravet på politiskt beslut om en långsiktig utfasning av tobaksrökning: ”Tobacco Endgame - Rökfritt Sverige 2025”. För att skydda våra ungdomar och för att visionen om ett tobaksfritt Sverige ska kunna bli verklighet. Detta skulle kunna ske genom en handlingsplan som bygger på de åtgärder som beskrivs i WHO´s Tobakskonvention och som visat sig vara effektiva. Många av dessa stödjande insatser har flera länder redan prövat med goda resultat.

Huvudfokus i konventionen är att skydda nuvarande och framtida generationer från de hälsomässiga, sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av tobaksbruk.

Det gäller att begränsa antalet nya rökare genom att:

• kontinuerligt höja priset på tobaksvaror

• minska exponeringen på säljställen (tobaken förvaras osynligt i skåp eller lådor)

• göra cigarettpaketen enhetliga och neutrala med varningsbilder och varningstexter samt

• ta bort lockande smaktillsatser i tobaken som särskilt riktar sig till ungdomar

Det gäller också att:

• införa flera rökfria miljöer i hela samhället och

• erbjuda ett professionellt och tillgängligt stöd till den stora majoritet av rökare som vill sluta.

Tre av fyra av dem som röker vill sluta. Det gäller även ungdomar. Ingen förälder vill att deras barn ska börja röka. Alla skulle vinna på en skärpt tobakspolitik som underlättar ett rökfritt val.

Vi som arbetar i Skånes kommuner och i Skånes hälso- och sjukvård ser ett behov av mer kraftfulla åtgärder. Ett tydligt budskap från våra politiskt valda och att Tobakskonventionens åtgärder genomförs.

Ett rökfritt samhälle skulle stödja skolans arbete och frigöra resurser inom vården till andra angelägna vårduppgifter.

Annica Dahl, folkhälsostrateg Lunds kommun    

Brith-Marie Delander, fd ordf temagrupp tobak, nätverket hälsofrämjande sjukvård                                                    

Carin Molin, processledare för Hälsofrämjande sjukhus Malmö                                                                

Carina Zachau (M), kommunråd Örkelljunga kommun                                                                                                    

David Chalom, överläkare ortopedisk kirurgi                                                                                                      

Eva Kullenberg (FP), ordf Ängelholms kommuns folkhälsoberedning 

Felix Ekman, folkhälsostrateg Lunds kommun                                                                                      

Johanna Häggberg, folkhälsostrateg Örkelljunga kommun                                                                     

Maria Selway, drogförebyggande samordnare Ängelholms kommun                                               

Matilda Hedén, folkhälsostrateg Ängelholms och Båstads kommuner                                                                             

Paul Übelacker, författare                                                                                                                              

Peter Groth, folkhälsostrateg Region Skåne 

Susanne Larsson, folkhälsostrateg Trelleborgs kommun                                                                      

Thomas Andersson (FP), ordf Båstad kommuns Välbefinnanderåd                                                                

Tommy Aspegren (FP), ordf KSOU Östra Göinge kommun                                                                        

Ulla-Britt Brandin, projektledare folkhälsa Perstorps kommun                                                                  

Vidar Albinsson, folkhälsostrateg Hässleholms kommun                                                                              

Yvonne Kvist, utredare Osby kommun

Kommunal politik för goda levnadsvanor

Fler händer i vård och omsorg?

Vi blir fler och vi blir äldre men blir vi friskare?

Kroniska sjukdomar som har samband med levnadsvanor dödar fler än alla andra faktorer tillsammans. Det handlar om hjärt-kärlsjukdomar, cancer, KOL och typ 2-diabetes. De kallas noncommunicable diseases, NCD eller på svenska, icke smittsamma sjukdomar. Dessa sjukdomars främsta riskfaktorer är tobaksrökning, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. I Sverige utgjorde NCD 90 procent av dödsfallen 2011. Det positiva är att levnadsvanorna går att påverka i motsats till genetiska riskfaktorer. Socialstyrelsen fastställde 2011 Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder för att elevhälsa, äldre- och handikappomsorg samt landsting ska genomföra ett paradigmskifte.  

Levnadsvanorna har ett starkt samband med socioekonomiska faktorer och de mest verksamma och kostnadseffektiva åtgärderna är politiska och strukturella, inte minst på kommunal nivå. Ökningen av NCD löser vi inte med fler sjukhus, sjuksköterskor, läkare och händer i vården utan med ett fokus på att främja och bevara människors hälsa så att vi inte blir sjuka i samma utsträckning som nu. Med nuvarande ökningstakt kommer tex antalet cancerpatienter annars att vara 70 procent fler om 15 år₁. Effekten av ett hälsofrämjande synsätt blir dock det som varit fokus i valdebatten; bättre skolresultat och en rimlig belastning inom vård och omsorg.

Frågan är då - Vilken folkhälsopolitik vill partierna på kommunal nivå driva för att befolkningen ska vara friska och må bra?

Fakta: 2,7 miljoner svenskar rör sig för lite, 840 000 röker dagligen, 1,9 miljoner har ohälsosamma matvanor, 1,2 miljoner har ett riskbruk av alkohol (Folkhälsomyndigheten 2013). I Sverige svarar icke smittsamma sjukdomar för cirka 90 procent av både dödlighet och förlust av fullt friska år, sk DALY (WHO, 2011).

₁ Cancerfonden, 2014

Välfärd och social hållbarhet, Crossing Borders, Malmö högskola 25 februari 2014.

Ett arrangemang av bla Malmö stad, Region Skåne och Länsstyrelsen Skåne. Genom Malmökommissionens arbete genererades en ny förståelse och ny kunskap om social hållbarhet. Med utgångspunkt från kommissionens underlag, diskuteras lösningar på gemensamma samhällsutmaningar. Under våren 2014 arrangeras fem föredrag på olika teman där befolkningens hälsa utgör en central del som en förutsättning för hållbar utveckling.

Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, tidigare kommissionär. Var 10:e bil i Malmö ägs av 8 personer sk målvakter. I omvärlden har vi sett ett antal fall i närtid då god ekonomisk utveckling förbytts i social ohållbarhet och social oro. Exempel på detta kan vara Arabiska våren och till viss del Ukraina. Med befolkningsökningen i världen kommer vi att få en fördubblad arbetskraft. Med globaliseringen blir denna arbetskraft mer rörlig. Urbaniseringen fortsätter och är fördubblad om 30 år. Det finns en risk att parallella trygghetssystem växer fram sk gemenskapsgrupper. I delar av Göteborg och Malmö är andelen NEETS 33% (Not in Education, Employment or Training. Mer än 10 % av alla unga i Sverige varken arbetar eller studerar och kategoriseras numera som NEETs (Mind nyhetsbrev 140306). Det finns ingen mening att finnas till om man inte behövs!

Ryggmärgslösningen blir ofta att förstärka innanförskapet: Ökad kontroll, stängsel och övervakning. Istället kan investering i positiv säkerhet vara ett alternativ: förebygga, främja underifrån, social investeringspolitik utifrån medskapande och medborgardialog.

Hans menar att kanske skulle man ompröva synen på sambandet mellan tillväxt och välfärd enligt, a) En ny tillväxtregim som definierar tillväxt i form av välbefinnande och livskvalitet och b) En ändrad produktionsinriktning som ökar den lokala resursmobiliseringen vilket gradvis medger ett minskat exportberoende.

Vidare menade Hans att målkonflikter - vad och varför inte diskuteras nästan alls i kommuner utan man går på verkstad och huret direkt. Han avslutade med att den viktigaste valfrågan borde vara hur vi får in ungdomar i arbete och hur vi kan ordna bostäder åt ungdomar samt att FOLKHÄLSOARBETARE ÄR DAGENS FREDSAMBASSADÖRER!

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola och tidigare kommissionär i Malmökommissionen.

Tapio säger att Sverige aldrig har varit rikare än nu. För 30 år sedan var vi världsmästare i ekonomisk jämlikhet. Inom OECD är det Sverige och Israel som har haft sämst utveckling de senaste 10 åren avseende ekonomisk jämlikhet. Vi har nu, enligt Tapio, en prestationsbaserad välfärdsmodell. Som exempel nämnde han att 1991 kunde 4% av Sveriges befolkning försörja 3 familjer idag kan 22% göra det utifrån den inkomst de har. Vi ser även en tydlig trend mot att i stora delar av städerna så är det inte nattbefolkningens sysselsättning som ökar utan det är mer välbärgade från ytterområden som pendlar in och jobbar. Vi tenderar att få uppdelningar i städerna där vissa områden domineras av vita med socioekonomisk hög status istället för blandområden som ökar förståelsen och tilliten i befolkningen. Vi har fått en ny samhällsklass som kallas Prekariat₁  (Guy Standing) som går från den ena osäkra anställningen till nästa. Vi ska ha en likvärdig skola och bör ha en likvärdigt boende. Det finns alltså en framtid för allmännyttan!

Två begrepp användes för att demonstrera social sammanhållning. Dels Bonding – knyter samman med de som liknar dig. Och Bridging – bygga broar mellan olika grupper. Vi har tilltagande insider och outsidermönster vilket kan leda till social oro, vilket vi har exempel på i närtid (Husbykravallerna) därför bör vi satsa på humankapitalet för att nå tillväxt.

Andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblades mellan 2004 och 2012, enligt siffror från Statistiska centralbyrån. Med fattig menas här relativ fattigdom vilket innebär att hushållets disponibla inkomst, justerad med hänsyn till dess försörjningsbörda, är lägre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen. År 2012 låg medianvärdet på 213.700 kronor. Mellan 2004 och 2012 hade andelen fattiga i gruppen nästan tredubblats från 10,3 procent till 30,2 procent. (http://www.dn.se/ekonomi/scb-var-tredje-arbetslos-fattig/)

₁ Wikipedia: Används för att beskriva en grupp i samhället bestående av dem som under längre tid är utanför den etablerade arbetsmarknaden. Hit hör långtidsarbetslösaoch personer vars anställning eller uppehälle långvarigt är osäkert eller tillfälligt. Hit kan till exempel räknas dem som mer än under en övergående period har provanställning, livnär sig på svartjobb, har vikariat, praktiserar eller går på bidrag.

Nätverk för barnrättsstrateger

I Skåne finns ett nätverk för barnrättstrateger vilket är unikt i Sverige. Under våren 2014 kommer ytterligare 42 barnrättsstrateger utbildas i Skåne med förhoppningen att det då ska finnas minst en i var och en av Skånes 33 kommuner. Många av Skånes kommuner har ett fullmäktigebeslut att följa FN:s barnkonvention. Hur det står till i Hässleholm får jag återkomma med.

Lite goda exempel från de Skånska kommunerna: I Bjuv har barnrättspiloter utbildat tjänstemän i konventionen. I Ängelholm har man ungdomsfullmäktige, i Tomelilla har man en barn- och ungdomsstrategi, I Lund har man haft Kattis Ahlström från BRIS som föreläsare och barnen har varit delaktiga i spårvagnsutbyggnaden. Lund har en barnrättskommitté och alla nämnder beskriver barnrättsperspektivet i sina verksamhetsberättelser. Lästips: http://www.barnkonventionen-partnerskapet.se

Folkhälsoarbete i Skåne – nuläge och framtid.

Konsultföretaget Kontigo har på uppdrag av Region Skåne tagit fram utredningen Folkhälsoarbete i Skåne – nuläge och framtid. Rapporten föreslår att det inte tas fram en ny Regional folkhälsostrategi för Skåne. Den gamla har förlängts men gick egentligen ut 2013. Istället föreslås folkhälsobehoven arbetas in i den Regionala utvecklingsstrategin, RUS, som färdigställs i år. Utredarna Kontigo menar att det då är viktigt att i förhand tydliggöra vad som krävs för att integreringen ska fungera. Risken är annars att folkhälsoaspekterna försvinner i kontakten med andra professioner. Detta har ofta varit fallet vid tex jämställdhetsintegrering. Förslagen i rapporten utgår från resultat från dels en enkät till tjänstemän och politiker i samtliga Skånes kommuner. Dels 14 kvalitativa intervjuer.

Styrkor som framkommer är bla: Regionens kunskapsproduktion med kartläggning och analys av befolkningens hälsa, genom de stora enkäter som görs.

Svagheter som framkommer är de stora skillnader som finns i organiseringen av folkhälsoarbetet i Skånes kommuner. Vissa kommuner har flera tjänster som folkhälsoplanerare/strateger medan andra bara har en deltidstjänst. Även placering av tjänsterna och professionell utbildningsbakgrund som folkhälsovetare skiljer och försvårar samarbete mellan dels kommuner och dels kommuner och Enheten för folkhälsa och social hållbarhet på Region Skåne.

Kunskapsutveckling efterfrågas i intervjuer och enkäter framförallt inom två områden; hälsoekonomiska beräkningar och välfärdsbokslut.

Man hänvisar som grund för fortsatt arbete inom Skåne till Pellmer och Wramners (2007) framgångsfaktorer för folkhälsoarbete:                                                                                                                                                                        1. Ett tvärsektoriellt samarbete och samverkan.                                                                                                                      2. Långsiktighet för att uppnå strukturella förändringar och beteendeförändringar, effekter som ska ses som en framtida  investering.                                                                                                                                                                                3. Professionell kompetens.

I enkätundersökningen visas att det i cirka 45% av kommunerna finns övergripande mål för folkhälsoarbetet. Endast 27% anger att det finns handlingsplaner för arbetet. Detta är lågt då 68% av Sveriges kommuner anger att de har framtagna mål för folkhälsoarbetet. Bland de kommuner som har en folkhälsoplanerare/strateg anger 62% att de även har en särskild grupp för samordning/styrning av folkhälsofrågor. Motsvarande siffra för kommuner utan folkhälsoplanerare/strateg är 11%.

Rapporten kommer fram till att Enheten för folkhälsa och social hållbarhet bättre hör hemma under Regional utveckling (nuvarande placering) än vid Hälso- och sjukvårdsdirektören. Folkhälsa relaterar snarare till områden som fysisk planering, miljö och kultur än till rena hälso- och sjukvårdsfrågor.

Kommunförbundet Skåne utgör en del av Skånes folkhälsoarbete. Under nuvarande mandatperiod har Folkhälsoarbetet fått en egen beredning direkt under styrelsen och förbundsdirektören.                                          

På länsstyrelsen organiseras folkhälsoarbetet in under Enheten för social hållbarhet som är placerad under avdelningen för samhällsbyggnad. Det innebär att det finns 4-5 olika offentliga aktörer som behöver samordna sitt arbete i Skåne; KfSk, RS, Lst, 33 kommunerna och ev högskola/universitet.

Bland kommunernas respondenter är man mer nöjd med samverkan på regional nivå än inom den egna kommunen eller med andra kommuner. I denna såväl som i VGR (Västra Götalands Regionen) rapporten framkommer att bristande kunskap och förståelse kring folkhälsofrågor hämmar möjligheten till samverkan. Kontigo ser det som en svaghet att kommunerna har liten samverkan med varandra, att de främst arbetar enskilt med folkhälsofrågorna. Kommunernas samverkan är även begränsad med andra aktörer såsom näringsliv och fackförbund.

Kopplingen mellan tillväxt och hälsa tydliggörs alltmer. Under våren 2014 beräknas EUs nya program Hälsa för tillväxt 2014-2020 att antas. Bättre styrning och ledning av folkhälsoarbetet betonas bla i WHO:s nya Europastrategi Health 2020. Den från 1 januari inrättade Folkhälsomyndigheten har fokus på statistik och kunskapsunderlag. Den har tex tillsammans med SKL inrättat en ny mötesplats för social hållbarhet. Hässleholms kommun är ansluten. Mötesplatsens uppdrag är att utveckla välfärdstjänsterna på ett socialt hållbart sätt som utjämnar hälsoskillnader och tillgodoser människors grundläggande behov och rättigheter.

En egen kommentar kan här vara att det finns en risk att alla instanser från nationell, regional och kommunalnivå sammanställer och kommunicerar folkhälsa men att de operativa insatserna uteblir.

 

Bli Mentor för en ungdom i Hässleholm!

Hässleholms ungdomar vill ha fler Mentorer - nu!

Hässleholms kommun har ingått i ett samarbete med den ideella organisationen Mentor Sverige och redan finns ett drygt tiotal Mentorer utbildade för Hässleholms ungdomar.

Genom mentorprogrammet kan vuxna engagera sig för ungdomar och ge dem kraft att växa, genom sitt personliga engagemang.

Mentor Sverige är en del av Mentor International som arbetar aktivt i ett flertal länder för ungas hälsa. Metoden bygger på att fokusera på det positiva och att tidigt satsa på de skyddsfaktorer som gör att en ung människa inte hamnar snett.

”Jag tycker att det har varit jättekul med många skratt och spännande samtal! Jag har inte behövt mer än finnas där för honom. På vägen har jag lärt mig massor, både om hur det är att vara 14 år och om mig själv.”

Syftet är att genom positiva vuxenkontakter få stärkt självkänsla som gör det lättare att motstå destruktiva beteenden.

Som Mentor ska du vara över 20 år. Du kallas till en intervju där du även visar upp utdrag ur polisens belastningsregister. Därefter går du en fyratimmars utbildning för att slutligen matchas ihop med en ungdom av samma kön som du själv (http://mentor.se/bli-mentor-3/).

Låter det intressant? Gå in på  www.mentor.se för att fylla i Din ansökan!

Kommunledningskontoret
Vidar Albinsson, Folkhälsostrateg