Konsultföretaget Kontigo har på uppdrag av Region Skåne tagit fram utredningen Folkhälsoarbete i Skåne – nuläge och framtid. Rapporten föreslår att det inte tas fram en ny Regional folkhälsostrategi för Skåne. Den gamla har förlängts men gick egentligen ut 2013. Istället föreslås folkhälsobehoven arbetas in i den Regionala utvecklingsstrategin, RUS, som färdigställs i år. Utredarna Kontigo menar att det då är viktigt att i förhand tydliggöra vad som krävs för att integreringen ska fungera. Risken är annars att folkhälsoaspekterna försvinner i kontakten med andra professioner. Detta har ofta varit fallet vid tex jämställdhetsintegrering. Förslagen i rapporten utgår från resultat från dels en enkät till tjänstemän och politiker i samtliga Skånes kommuner. Dels 14 kvalitativa intervjuer.
Styrkor som framkommer är bla: Regionens kunskapsproduktion med
kartläggning och analys av befolkningens hälsa, genom de stora enkäter som
görs.
Svagheter som framkommer är de stora skillnader som finns i
organiseringen av folkhälsoarbetet i Skånes kommuner. Vissa kommuner har flera
tjänster som folkhälsoplanerare/strateger medan andra bara har en
deltidstjänst. Även placering av tjänsterna och professionell
utbildningsbakgrund som folkhälsovetare skiljer och försvårar samarbete mellan dels
kommuner och dels kommuner och Enheten
för folkhälsa och social hållbarhet på Region Skåne.
Kunskapsutveckling efterfrågas i intervjuer och enkäter
framförallt inom två områden; hälsoekonomiska beräkningar och välfärdsbokslut.
Man hänvisar som grund för fortsatt arbete inom Skåne till Pellmer
och Wramners (2007) framgångsfaktorer för folkhälsoarbete: 1. Ett tvärsektoriellt
samarbete och samverkan. 2. Långsiktighet för att uppnå
strukturella förändringar och beteendeförändringar, effekter som ska ses som en
framtida investering. 3. Professionell
kompetens.
I enkätundersökningen visas att det i cirka 45% av kommunerna
finns övergripande mål för folkhälsoarbetet. Endast 27% anger att det finns
handlingsplaner för arbetet. Detta är lågt då 68% av Sveriges kommuner anger
att de har framtagna mål för folkhälsoarbetet. Bland de kommuner som har en
folkhälsoplanerare/strateg anger 62% att de även har en särskild grupp för
samordning/styrning av folkhälsofrågor. Motsvarande siffra för kommuner utan folkhälsoplanerare/strateg
är 11%.
Rapporten kommer fram till att Enheten
för folkhälsa och social hållbarhet bättre hör hemma under Regional
utveckling (nuvarande placering) än vid Hälso- och sjukvårdsdirektören.
Folkhälsa relaterar snarare till områden som fysisk planering, miljö och kultur
än till rena hälso- och sjukvårdsfrågor.
Kommunförbundet Skåne utgör en del av Skånes folkhälsoarbete.
Under nuvarande mandatperiod har Folkhälsoarbetet fått en egen beredning direkt
under styrelsen och förbundsdirektören.
På
länsstyrelsen organiseras folkhälsoarbetet in under Enheten för social hållbarhet som är placerad under avdelningen för
samhällsbyggnad. Det innebär att det finns 4-5 olika offentliga aktörer som
behöver samordna sitt arbete i Skåne; KfSk, RS, Lst, 33 kommunerna och ev högskola/universitet.
Bland kommunernas respondenter är man mer nöjd med samverkan på
regional nivå än inom den egna kommunen eller med andra kommuner. I denna såväl
som i VGR (Västra Götalands Regionen) rapporten framkommer att bristande
kunskap och förståelse kring folkhälsofrågor hämmar möjligheten till samverkan.
Kontigo ser det som en svaghet att kommunerna har liten samverkan med varandra,
att de främst arbetar enskilt med folkhälsofrågorna. Kommunernas samverkan är
även begränsad med andra aktörer såsom näringsliv och fackförbund.
Kopplingen mellan tillväxt och hälsa tydliggörs alltmer. Under
våren 2014 beräknas EUs nya program Hälsa
för tillväxt 2014-2020 att antas. Bättre styrning och ledning av
folkhälsoarbetet betonas bla i WHO:s nya Europastrategi Health 2020. Den från 1
januari inrättade Folkhälsomyndigheten
har fokus på statistik och kunskapsunderlag. Den har tex tillsammans med SKL inrättat
en ny mötesplats för social hållbarhet. Hässleholms kommun är ansluten.
Mötesplatsens uppdrag är att utveckla välfärdstjänsterna på ett socialt
hållbart sätt som utjämnar hälsoskillnader och tillgodoser människors
grundläggande behov och rättigheter.
En egen kommentar kan här vara att det
finns en risk att alla instanser från nationell, regional och kommunalnivå
sammanställer och kommunicerar folkhälsa men att de operativa insatserna
uteblir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar